Tjeeeeeeeeeeena! 

Har inte gjort så speciellt mycket idag/kväll, förutom att vart med Amanda o David, Emma o simon ! :)

Sen på kvällen har jag bara umgåts lite med Amanda, & när mamma kom o hämtade mig så skjutsade vi hem Amanda o sen åkte vi hem, ganska skön dag, förutom att detär fett jobbiga lektioner.

Har ju börjat med mina nikotintuggummin, smakar skit, o jag spyr av dom hela tiden.. hemskt att sånt skit får en att  må så dåligt, när det ska hjälpa en att sluta röka? Ush säger jag bara, lust att kasta dom.

men ska byta om nu o städa bort alla kläder o sen gå o lägga mig! 

puss bitches

Kom hem för cirka en timme, Emma följde med mig hem en sväng o hon pluggade lite matte, o jag satt vid datorn o nördade lite ;) 

har varit med folk idag, först mötte jag amanda W, utan för min skola,o sen cyklade vi vidare emot Söder, för att möta upp Felicia, sen när hon kom så trampa vi vidare till mammas jobb o hämta pengar, eftersom jag hade så jävla ont i halsen o behövde halstabletter. 

Sen cyklade vi till stadsparken o träffade på några där, sen gick vi till badhuset för Markus skulle snacka med Felicia, o då satt jag o Isak,Amanda & oskar där tills Felicia kom tillbaka.  

Och när vi hade suttit o pratat lite så mötte jag upp Emma eftersom vi drog till mig & hon har nyss åkt hem, ska vel tvätta bort sminket o gå ut o röka o sen blire vel o krypa ner under täcket. 

Väldigt ointressant inlägg, men skitsamma! :) 

Hörs!

Behöver bara skriva av mig lite. .
Visst är det underbart med kärlek, pojkvän, ett bra förhållande, att mysa etc...
Men har man någonsin tänkt på alla konsekvenser? Hur dåligt man kan må? Hur psykiskt påfrestande det är ibland?
Det är okej att må dåligt, men varför ska man då ljuga för sig själv och andra och intala både dom och en själv att man mår bra? Varför går man till och med så långt att man sen inser att man blundar för sanningen och inte vet vad som är rätt eller fel längre? 
Det är som att man är hyptnotiserad av ens egen partner, man gör allt för människan. Man offrar kompisar, familj, skola, men framförallt så offrar man sig själv.
Vissa ger bort en liten del av en själv när man blir tillsammans med någon. Men sån är inte jag, för om jag väl ger mig in i något, då gör jag det helhjärtat. Jag gör allt för personen, offrar allting och hela mig själv. Det är så fel om inte personen i fråga gör det tillbaka.

Men det kommer en gräns, när man själv inser att det man håller på med är inte okej.  Man tänker att man står ut med lite ont i hjärtat någon dag till, den dagen blir till en vecka, som blir till en månad och sen fortsätter det. Man tänker att, bara jag får vakna upp bredvid honom, dela våran kärlek ihop så är det okej att ha ont i hjärtat. Men nej, jag har kommit på nu, det fungerar inte, aldrig. 
När tillfällena som gör en illa påverkar hjärtat lika mycket som den personen en gång gjorde så att man slog dubbelslag är lika, då har det gått för långt.

Kärlek är långt ifrån okomplicerat, kärlek är nästan ordet varför. Varför ger man bort hela sig själv, när man vet att i slutändan kommer jag inte må bra utav det?
Varför ger jag så mycket när jag inte får något tillbaka? Dessa varför kan fortsätta i evighet och man får aldrig riktigt ett svar, utan man bara agerar, man gör det för att man är kär. 
Kärlek är som en sjukdom, man blir smittad och den försvinner aldrig. Även fast förhållandet tar slut så lever fortfarande personen och alla minnena kvar i huvudet för en väldigt lång tid. Jag kommer aldrig glömma första kyssen med dig, vet du varför? För du var speciell för mig, jag trodde du inte var som alla andra. Men varför trodde jag det? Det tjänade ingenting till i slutändan, precis som jag konstaterade där uppe, kärlek är ordet varför!

 Jag börjar undra hur många fler timmar mitt hjärta och min lilla kropp står ut med ångest, smärta och svek. Den har klarat för mycket redan, men kan jag dra ett dubbellast? Jag tror inte jag kommer orka att bli sviken igen.Varför är det alltid så, att när man har gjort slut så söker man tröst och man söker någon som kan vara "den" personen, men bara för någon dag. Då den dagen blir till veckor, dessa veckor blir till månader osv. Så får man känslor för nästa person, så gör den samma sak. Så står man där med sitt hjärta helt utslitet och kroppen är helt paj och man vet inte ut eller in. Man står där, man känner sig ensammast på jorden och vet inte om man vill fortsätta leva.

Även fast allt känns omöjligt, kanske det vara lika bra att allt hände, så man fick känna på hjärtesorg, för hellre hjärtesorg än en falsk människa som leker med ens känslor.

Fuck kärlek.

Nu äre så att jag tänker ha en frågestund! till på tisdag!

What do you want? Straight up, No bullshit, no cutting around the edges, no more half-ass answers. Tell me what the fuck you want out of this. I love you more than i've ever loved anything but that doesn't give you the right to sit here and pull my heart back and forth. My patience is running out, and your bullshit excuses are running then. So tell me if this is going to be something, or let me go. Because I've done my waiting, I won't let you make a fool out of me forever

Nu måste jag börja skärpa mig! 

Bara för att jag mår dåligt, så ska jag inte sluta blogga? 

Efter Markus gjorde slut, så har mitt mående pendlat fram o tillbaka, när ska det ta stopp? För varje dag som går så gåre bara bättre o bättre för mig utan han, men det gör fortfarande ont, o jag vill bara vetas om han har kommit över mig eller inte.. men jag vågar inte fråga, har suttit med min tumme på skickaknappen flera timmar om dagen vissa gånger o tänkt "ska jag skicka?" varför ? varför   skickar jag det inte ? 

tryck på den lilla jävla knappen, o sen får jag bita ihop hur än svaret blir.

men jag får vel forsätta må såhär eftersom jag inte gör något åt det, men som sagt, bara att bita ihop &  se vad som händer i framtiden.

Men hur som helst, så har jag gått i skolan, o försökt o ansträngt mig, även fast de thar vart jobbigt, o i torsdags började jag bli sjuk, extremt sjuk, så på fredagen klockan 15:10 fick jag o mamma en tid hos doktorn, eftersom vi trodde att det va lungiflamation, men nej nej. det va bara en extrem förkylning, o vissa gånger på dagen hostar jag som att jag har hostat sönder något, men men. får vel helt enkelt stå ut med allt det här jobbiga. nu ska jag hoppa in i duschen o fixa mig lite, o försöka få tag i någon som har lust att ses typ en elelr två timmar idag. 

hörs

Tar tyyp en bloggpause eller hur fan man stavar det, orkar inte