Mår så jävla dåligt just nu! så apotijgefogilnhdpunewg

fyfan hur kunde du ?! seriöst?! o om hon ljuger! hur fan kan du låta henne skriva sådär tillö henne när du vet att jag är skit rädd att förlora dej! men nu äre du som kommer förlora mej.. trött på att få höra att du knulla henne! ta o skffa en kk ist för att sitta o ljuga för mej!  ÄR SÅ JÄVLA ARG! SLÅR SÖNDER DEN MÄNNISKAN SOM RÖR MEJ! 

trodde på dej! det va det hemskaste! jag trodde på alla dina ord! 

uschhhhhhhhhhh är hungrig somfan! 

Det gör så jävla ont, ont att känna att man inte duger till nånting. 

för det vet jag att jag inte gör, kan du inte bara erkänna det istället för att ljuga för mej?

http://www.youtube.com/watch?v=cB1nKe4oy-c

Lär bara skriva av mej..

Jag saknar min pappa mer o mer för varje dag som går, det känns tomt i mej, helt värdelöst o bara sitta å stirra på mobilskärmen o önska att han ska ringa mej o säga " hej puppan, saknar dej" .. för jag vill bara höra dom tre orden, att du älskar mej o saknar mej, men det kan man vel forsätta drömma om.. För det är min dröm, dröm o dröm, men dom bra drömmarna jag drömmer om dej dom får mej att orka vakna upp o gå till skolan å ge gärnetpå alla lektionerna!.. men det finns oxå dom dåliga drömmarna, som får mej att aldrig vilja sova mer.. dom som får mej att aldrig vilja blunda, för att jag sedan ska vakna upp & gråta som en idiot.. dom två senaste nätterna har fått mej att vakna upp gråtandes, o nästan inte fått nå luft. för att det gör ont o se sin pappa dö, o höra/se sin pappa säga " jag älskar dej inte längre" , även fast det är en dröm! en jävla äcklig dröm, så får det mej att må så dåligt, att jag inte ens vill stänga ögonen mer.. jag älskar dej mindre o mindre för varje dag känns det. även fast vissa säger "man kan aldrig sluta älska sin pappa" fast det kan man, om man inte får kärlek tillbaka så kan man sluta älska.. för jag fattar inte vad det har tagit åt han, du är ständigt nervös o skrattar lite lätt som att du är oroligt eller nervös när jag säger ngt, har inte hört det dära "pappa skrattet" på fem månader snart.. gud va tiden går fort, så länge sedan jag flyttade till mamma.. kan inte sluta tänka på alla dom gångerna jag satt i ditt knä o såg upp till dej, va stolt för att du va min pappa! & alla dom gångerna när Lucas frågade "Amanda, när ska du flytta hemmifrån?"  o jag svarade " aldrig ! jag vill bo med pappa !"  du va mitt allt, du va min bästavän, och du va en förebild för mej! du va som en vän, en vän som ALLTID fick mej på humör, en som mådde dåligt när jag va ledsen, jag komemr ihåg när min förstakärlek tog slut, jag satt i  din bil o grät floder, låste in mej o satt där i flera minuter, timmar tillochmed! till slut gick jag in, o la mej under täcket i soffan, jag låg där o skakade,  tills du lyfta på täcket o sa " puppisen, va inte ledsen, det komemr fler killar." och sen bad du mej sätte mej breve dej, o du höll om mej tills jag somnade, jag kommer ihåg varje minut du o jag hade det bra, o snackade o jag kunde verkligen snacka med dej om allt! men tillslut, när jag skaffade kille, o jag hade sex med han, o jag visste vad du tyckte om dom som hade sex för tidigt!.. men ändå såkunde jag inte låta bli  å fråga " pappa vad skulle du göra om jag har haft sex?"  Och då svarade du " det ska du inte ens tänka tanken o göra, för då är du en slampa, det är ingen 14 åring, som har sex när dom är 14! " det va nästan som att du skrek på mej.. det gjorde ont ända in i själen o få höra det. o jag svarade bara " tack då" och gick därifrån, sen dess har du hållt dej ifrån mej känns det som, du har blivit nervös elör ngt liknande i min närhet, o det känns som att jag inte duger, som att jag är en slampa, men än i dag så skulle jag inte ens tänka tanken o sova hos dej fler än två nätter eller flytta hem till dej igen.. för vi bråkar bara hela tiden, o den pappan du en gång va.. den pappan vill jag ha tillbaka!   jag vill ha den pappan som man bara kunde säga " hej pappsen, ska vi ta en runda på crossen?:D" men det kan jag inte längre, för jag vågar inte, är för feg o titta dej i ögonen o se dej sådär, det känns för varje dag som går att jag inte duger, jag inte är det barnet du en gång önskade dej.. men jag kan inte ändra mej, & jag har inte gjort det heller.. För jag är bara 14 år, o visst jag kanske har förändrats,men inte lika mkt som du.. jag vet att du inte läser dethär, du vet inte ens hur en dator funkar o du får alltid dina små utbrott på små fel på datorn, men jag äölskar dej.. somfan! :'/ 

Du är ett mirakel!

Du är ett mirakel!